Gurkan 6 månader
Det är nu ca 3 månader sedan Gurkan kom till oss men det känns som ett helt liv! Denna lilla katt, snart 6 månader gammal, har helt vänt upp och ned på vår tillvaro. Hon kräver ständig uppmärksamhet för att trivas. Enorma mängder energi finns i det lilla vilddjuret och denna energi tar hon ut på allt som kommer i hennes väg. Vi kan få jobba riktigt mycket ibland för att trötta ut henne och på så sätt hindra att hon gör alltför mycket hyss.
Gurkan är en väldigt trevlig katt, social och snäll. Hon bits och rivs inte (fötter som sticker ut under täcket undantaget - vem kan väl motstå ett bett då?!) är snäll och välkomnande mot alla nya människor och nyfiken. Kort sagt en väldigt trevlig katt! Denna ras är dock kanske inte en ras för folk som vill ha lugn och ro. Gurkan hittar på ständigt nya hyss och det hela kan liknas vid att ha en tvååring hemma. Alla lösa prylar har plockats bort, blommorna har limmats fast på fönsterblecket, en mängd leksaker ligger för jämnan utspidda över hela golvet, spisen får passas och inga gla eller tallrikar kan lämnas utan uppsyn. Senast idag glömde jag ett halvfullt vattenglas på bordet - pang så var det utvält.
Det som dock är mest utmärkande för denna lilla dam är röstresurserna! Dom är enorma! Milt uttryckt!
Jag har aldrig i mitt liv stött på en katt som pratar konstant, mer eller mindre högt och med en otrolig bredd på ljuden så att man precis förstår vad hon vill hela tiden. Häromdagen kom grannen från lägeheten bredvid ut och undrarde om katten satt fast eller var skadad på något sätt... Gurkan höll på och talade om för oss att det var minsann dags att gå ut, NU! och hissen var SÅ LÅNGSAM! Och varför skall det dröja så länge för husse att låsa DÖRREN!!! Gurkan skällde på oss konstant med ett mycket högt tonläge. Vi lugnade grannen och pekade på Gurkan vid hissdörren som tillfälligt tystnade när han kom ut...
På morgonen vid 5-6 tiden när hon vill ha mat är det andra röstlägen och läten som gäller. Ett litet konstant knorrande kommer från fröken, som då säger vakna, ge mig mat, kel och kärlek. Sedan gosar hon in sig i armen och lägger sitt lila huvud i handen och sover lite till. I dessa stunder är hon underbar
Numera kräver Gurkan att få gå ut på gården varje dag. Det är så skönt att få hoppa o leka i gräset, jaga humlor och andra flygfän. Enda problemet är det eveinnerliga gapandet vid dörren som nu har uppstått. Så fort vi kommer in vill hon ut igen!
Gurkan är en väldigt trevlig katt, social och snäll. Hon bits och rivs inte (fötter som sticker ut under täcket undantaget - vem kan väl motstå ett bett då?!) är snäll och välkomnande mot alla nya människor och nyfiken. Kort sagt en väldigt trevlig katt! Denna ras är dock kanske inte en ras för folk som vill ha lugn och ro. Gurkan hittar på ständigt nya hyss och det hela kan liknas vid att ha en tvååring hemma. Alla lösa prylar har plockats bort, blommorna har limmats fast på fönsterblecket, en mängd leksaker ligger för jämnan utspidda över hela golvet, spisen får passas och inga gla eller tallrikar kan lämnas utan uppsyn. Senast idag glömde jag ett halvfullt vattenglas på bordet - pang så var det utvält.
Det som dock är mest utmärkande för denna lilla dam är röstresurserna! Dom är enorma! Milt uttryckt!
Jag har aldrig i mitt liv stött på en katt som pratar konstant, mer eller mindre högt och med en otrolig bredd på ljuden så att man precis förstår vad hon vill hela tiden. Häromdagen kom grannen från lägeheten bredvid ut och undrarde om katten satt fast eller var skadad på något sätt... Gurkan höll på och talade om för oss att det var minsann dags att gå ut, NU! och hissen var SÅ LÅNGSAM! Och varför skall det dröja så länge för husse att låsa DÖRREN!!! Gurkan skällde på oss konstant med ett mycket högt tonläge. Vi lugnade grannen och pekade på Gurkan vid hissdörren som tillfälligt tystnade när han kom ut...
På morgonen vid 5-6 tiden när hon vill ha mat är det andra röstlägen och läten som gäller. Ett litet konstant knorrande kommer från fröken, som då säger vakna, ge mig mat, kel och kärlek. Sedan gosar hon in sig i armen och lägger sitt lila huvud i handen och sover lite till. I dessa stunder är hon underbar
Numera kräver Gurkan att få gå ut på gården varje dag. Det är så skönt att få hoppa o leka i gräset, jaga humlor och andra flygfän. Enda problemet är det eveinnerliga gapandet vid dörren som nu har uppstått. Så fort vi kommer in vill hon ut igen!